Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sina i melodiska rytmer och med en kraftig
skil-dringsförmåga författade panegyriker öfver
högmö-gende personer och smädedikter mot störtade
bof-gunstlingar. Den tredje och siste är den, vid
hvilken man helst dröjer, Claudius Numatianus, som var
statsman under Honorius och som, efter att hafva
lämnat statstjänsten, skref ett slags poetisk
reseskildring öfver hemresan till sitt fädernesland Gallien,
en skildring, som företer verkligen sköna moment
och bär en ädel, varmt kännande persons prägel.
Till denne skald torde jag få tillfälle att återkomma.
Desse tre diktare äro som stjärnor af andra
eller tredje ordningen i en för öfrigt nästan stjärnlös
natt, som rådde genom sekler — nästan stjärnlös,
såvida man ej till stjärnorna vill räkna det tredje
århundradets bukolici och författare till lärodikter,
en Calpurnius Siculus, en Nemesianus, en Serenus
Sammoniacus m. fl. Hvad som i den konstantinska
tiden gjorde sig officielt gällande som poesi var det
allra ömkligaste metersmideri och ordlekeri man väl
kan föreställa sig.
Kännetecknande för tidens smak och särskildt
för Konstantins uppfattning af poesi är följande. En
viss Publius Optatianus Porphyrius hade råkat i onåd
hos Konstantin och blifvit förvisad. Från sin
förvisningsort sände han nu poemer af det mest
otroliga slag till kejsaren, för att återvinna hans nåd,
hvilket också lyckades ända därhän, att kejsaren
sände honom en nådig handskrifvelse, som upphäfde
hans förvisningsstraff och tackade honom för att han
smyckat kejsarens regeringstid med sådana alster af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
