Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sejd och öfvernaturliga runor. Men fullständigt
för-slafvade af sina magiska föreställningar voro dock
dessa folk icke. De trodde också på andra makter,
ljusets, det klara förståndets, det sunda omdömets
makter, och trodde det mänskliga förståndet, det
mänskliga omdömet stå i närmaste beröring med
dessa ljusets heliga källor. Det sunda alldagliga
vettet balanserade hos dem med tillräcklig tyngd
mot vidskepelsens vikter och höll deras själslif
friskt, så att när en kunskapernas morgon, en
begynnelse till filosofi och kritik upprann öfver Europa,
den träffade mottagliga sinnen för dessa
kulturfrämjande makter.
Hvad Rom vidkommer hade den grekiska
filosofien och den grekiska kulturen, sedan de väl fått
fäste där, efter hand medfört åtminstone inom de
högre och boksynta klasserna ett tillstånd, närmast
motsvarande det intellektuella tillståndet i Europa på
sjuttonhundratalet, det s. k. upplysningstidehvarfveti
som med all sin ensidighet och ytlighet dock har
rättighet att bära detta namn. Äfven Rom hade sitt
upplysningstidehvarf, sträckande sig från andra
århundradet före Kristus in i Juliernas och
Flavier-nas tidsålder. Den s. k. filosofiska otron gjorde i
Rom stora eröfringar, och de fäderneärfda, genom
statsinstitutionerna legaliserade och påbjudna
divina-tionsarterna råkade ut för tvifvel först, för löje sedan.
Otron var emellertid då, som på
sjuttonhundratalet, af en ganska löslig beskaffenhet och gick hand i
hand med den vidskepelse, som endast letade bland nya
dräkter, för att uppträda i en moderniserad skepnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
