Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål, som ligga oss närmast om hjärtat och beröra
det innersta af vårt väsen. Tron kanna vi
fördenskull icke undvara. Men ej heller kunna vi undvara
det berättigade tviflet, hvarförutom ingen pröfning
kan äga rum och ingen öfning af våra
förståndskrafter. Där forskningen upphör, sjunker också tron,
emedan vallen då är genombruten, som skulle
hindra vidskepelsen att öfversvämma den. I de
århundraden, hvilkas kulturförhållanden jag här behandlar,
var fördämningen, den af hellenisk forskning resta,
längesedan genomskuren; och den orientaliska anden,
den från filosofien och naturforskningen bortvända,
den i mystiska svärmerier fråssande, gjorde sitt
segertåg genom Europa.
Vi äro vanda att betrakta medeltiden som
för-santhållandets, mystikens, magiens, vidskepelsens
egentliga tidehvarf. Detta är också riktigt, blott vi
akta oss för att tro, att medeltiden var dessa
riktningars moder och första fostrarinna. Den kristna
medeltiden under sina första fem århundraden
uppfann nästan ingenting, gaf upphof åt nästan
ingenting, om jag undantager de kyrkliga, politiska och
sociala omgestaltningar, som då ägde rum, men som
framföddes, så att säga, omedvetet och viljelöst,
under nya förhållandens nya kraf, och i själfva verket,
äfven de, hade sin grund redan lagd under det
väst-romerska kejsardömets sista tider. Ett noggrant
studium af medeltidens magi ådagalägger, att den i
snart sagdt alla enskildheter var ett arf från den
döende antikens sista tider. Den magiska
världsuppfattningen härskar under medeltidens århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
