Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skär redan nu djupt in i mångens bjärta och skall
göra det i än fleres, om icke det stora
samfunds-problemet kan finna en lösning, som afbjälper
åtminstone den svåraste skadan och lofvar en fredlig
utveckling till ett bättre. Måhända skola annars allt
flere fråga sig, om icke lifvet i en klostercell under
bön och betraktelse är att föredraga framför lifvet
i ett samhälle, hvars anblick gör samvetet oroligt och
hvars sjukdom ingen enskild kraftansträngning kan
bota. Det är under sådana förhållanden känsliga
sinnen finna i ensamhet och tillbakadragenhet från
världen balsam för sin smärta. Så kan det åter varda,
och så har det en gång inträffat i den epok af
romerska kejsartiden, som kan kallas den konstantiniska.
Under kristendomens och kejsardömets två första
århundraden var eremit- och munklif en okänd sak
inom kristna kyrkan. Det var de stora, de
himmels-stormande förhoppningarnas tid. Den som tror, att
världen kan förbättras, den som tror på kraften i
bönen om att Guds rike skall komma till oss här i
vår jordiska tillvaro; den som tror, att den från
kristendomens stiftare utgångne anden skall varda
mäktig nog att omsider grundlägga här nere det
ut-lofvade rättfärdighetens rike, en messiansk tidsålder,
han kan ej missmodigt vända sig bort från
världs-lifvet; han vet, att han är kallad att i mån af sina
krafter verka där för det godas sak, han vet, att
sjukdomen, hvaraf samhället lider, icke är obotlig,
huru vidriga än symptomen må vara, han flyr icke
ur det stora sjukhuset, utan erbjuder sina ringa
krafter åt sjukvården, som där är påkallad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
