Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina konster förhjälpte sin herres hästar till segern
och hämmade motståndarens. Denne, som var en
kristen vid namn Italicus, gick då till Hilarión och
bad om hans hjälp. Hilarión frågade, hvarför han
icke sålde sina hästar och gaf köpesumman till de
fattige, men lät sig öfvertala att gifva Italicus ett
krus med vatten, hvarmed denne bestänkte hästar,
vagnar, kuskar, stall och cirkusskrankor.
Kapplöpningen började under stark spänning bland
åskå-darne; när Italicus’ hästar segrade, ropade äfven
hedningarne: »Marnas är besegrad af Kristus!» och
många omvände sig till kristendomen.
Från de här omtalade eremiterna härstammar
munk- och klosterväsendet. Till Hilarión, som till
Antonius, kommo män, som bönföllo att få vara i
hans närhet. De byggde sina celler där i
grannskapet, och således uppstod ett af skilda celler
bestående kloster, ett monasterium i egentligare mening,
som villigt ställde sig under hans ledning. Som
klosterbildare hade han emellertid blifvit något
förekommen af Antonius’ lärjunge Pachomius. Denne
hade en kort tid varit soldat och lärt sig inse
disciplinens betydelse. Disciplin införde han nu bland
de eremiter, som höllo till å Tabennæ i öfre Egypten.
Han gjorde af dem en munkorden, i det han förenade
dem under en gemensam ordning och förband dem
att lefva enligt en gemensam regel. Redan under
hans lifstid hade munkkolonien å Tabennæ vuxit till
flere tusen personer och från denna utbredde sig det
af Pachomius’ föreskrifna lefnadssättet till andra
munkkolonier, som då eller senare uppstodo. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
