Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strikt, hvars dekurioner hade samma skyldigheter
som landkommunernas. Tid efter annan anställde
regeringen en så kallad census, hvari upptogos
namnen på alla fastighetsägare tillika med namnen på
deras egendomar, antalet af egendomarnes
skatte-lotter, och de å dessa skattelotter befintliga åboarne,
slafvarne och husdjuren. Med tillhjälp af
census-listorna bestämdes för hvarje år hvad hvarje
skatte-distrikt hade att betala i pålagor.
Dekurionernas, kommunalrådsmedlemmarnes,
skyldighet var nu, att sedan regeringen låtit dem
veta, huru stor skattesumma distriktet skulle erlägga,
fördela summan på de enskilde fastighetsägarne eller
yrkesidkarne, uppbära pålagorna och öfverlämna dem
åt regeringens uppbördsman. Dekurioner måste med
sin egen förmögenhet ansvara för att distriktet
fullgjorde sin skatteskyldighet. Fördenskull var det för
regeringen af vikt, att distriktets förmögnaste män,
när de icke voro lagligen fritagna från skyldigheten
att bekläda dekurionsposter, insattes i
kommunalrådet. Den förut eftersökta värdigheten af dekurion
var nu fördenskull afskydd, och man ansåg det som
en den största olycka att nödgas fungera som sådan.
En rad af lagar, utfärdade af Konstantin och andra
kejsare, ådagalägger, att de förmögne ofta tillgrepo
rent af förtviflade medel för att undslippa
dekurio-natet. Bästa sättet att undkomma det var
naturligtvis att upphöjas i den skattefria senatorsklassen eller
befordras till ett statsämbete, som medförde frihet
från beskattning; men dessa utvägar stodo endast
några få gynnade personer till buds; ett annat sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
