Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återgifva oss personnamn. De heta t. ex.
Anto-nianus, Gallianus, Manlianus, Terentianus o. s. v.,
sannolikt efter någon forntida ägare, hvars namn
genom seklen bibehållits. Exempel på sådana
egen-domsnamn förekomma äfven i Sverige talrikt nog.
En stor del af de nuvarande franska ortnamnen leda
sin härkomst från personnamn, som under romerska
kejsartiden gifvits åt egendomar. I namnet Aubigny
till exempel återfinner man det romerska
person-och egendomsnamnet Albinus, i Solignac Solinus
o. s. v.
Under kejsartiden spelade de små
bondehemmanen en allt mindre roll. Den själfständige brukaren
af en liten hemmanslott hade svårt att hålla sig uppe
vid sidan af de stora och medelstora egendomarne,
herregårdarne, såsom vi skulle kalla dem, och dessa
senare intogo den aldra största delen af landvidden.
Arbetet å herregårdarne förrättades väsentligen af
slafvar, men likväl icke uteslutande af dem. Bland
den arbetande befolkningen på landsbygden fanns
äfven ett betydligt antal frie män. Slafarbetet
ansågs billigt. Det var så äfven; men det billigaste
arbetet var också det sämsta. Slafven hade icke
det ringaste personliga intresse af de mödor han
hade att nedlägga på jorden; han arbetade i icke den
ringaste mån för egen räkning och hade ingen annan
sporre till flit än uppsyningsmannens piska. Hans
lott var väl den sorgligaste man kan föreställa sig
en arbetares lott vara; han hade icke en vrå, som
han för tillfället kunde kalla för sin egen. Natten
tillbragte han i det noggrant vaktade slafstallet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
