Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vållade plågor som vägvisare till himmelriket. Under
hemseglingen anlände Rutilius till ön Capraria, det
nuvarande Caprera, berömd i nyare tider som
eremi-tage åt italienska enhetens skapare, Garibaldi. Där
reste sig då ett kloster, bebodt af smutsälskande
munkar, ön, säger skalden, är nedsmutsad allt igenom
af ljusskygge män, som kalla sig munkar och af fruktan
för kommande straff skjuta ifrån sig hvad godt
himmelen velat gifva dem, män som af rädsla för det
onda ej kunna tåla det goda. Rutilius betraktar dem
som sinnessjuka.
Se vi bort från den sorg och det groll, som
hedningen känner mot en lära, hvars innersta väsen var
förborgadt för mängden äfven af den tidens kristne, så
gör Rutilius’ dikt ett godt intryck genom den
innerliga kärlek den andas till skaldens stora romerska
fosterland. När han talar om Rom, om dess blå
himmel, dess härliga omgifningar, dess tempel och
minnesvårdar, är det, kan man säga, en bedårad
älskares gränslösa entusiasm, som yppar sig i hans
ord och i klangen af hans vers. När han talar om
dess olyckor, framför allt om den djupa
förödmjukelsen, att Roms portar vordo öppnade för en fiende,
att barbarer som segervinnare kunnat trampa den
mark, på hvilken hon, som öfvervunnit världen,
tronar, då talar han med ömheten hos en son, som
vill trösta en sörjande moder. Han påminner om, att
Rom ju fordom undergått liknande förödmjukelse,
för att hvarje gång därefter resa sig starkare och
skönare. Han påminner om Brennus, om det
clau-dinska passet, om Pyrrhus, om Hannibal och är för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
