Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vissad, att Rom alldrig kan gå under. »Hvad som
krossar andra välden, det ger dig förnyadt lif. Du
växer högre genom dina olyckor», säger han till Roma,
och han uttalar, kan man säga, ett profetiskt ord,
då han säger, att de romerska lagarne skola utbreda
sig än längre än dit intills och lefva genom seklerna.
Roms världshistoriska betydelse är honom klar. Rom
har, säger han, förenat de olika folken till en stor
familj. Rom har upptagit de främmande barnen som
sina egna och gifvit dem alla samma moder, i det
hon skänkt de folk, hvilkas vildhet hon kufvade,
medborgarerätt och delaktighet i allt det goda, som
hennes egna barn erhöllo genom henne. Grundadt på
kraften och tapperheten har Roms välde blifvit heligt
och gudomligt därigenom, att det har visat mildhet
mot de besegrade och velat lyckliggöra dem.
Sådant är det sista ekot af den romersk-hedniska
diktkonsten. I elegiska tonfall klingar detta eko icke
blott af smärta, utan ock af ett hopp, som gått i
uppfyllelse, om än icke alldeles i den mening, hvari
det uttalades.
Rutilius Numatianus’ senare öden äro oss
obekanta. Han återvände till sin ståtliga villa och
till-bragte väl där sina återstående dagar, lefvande
måhända till det sista i hoppet, att den gamla tron skulle
tillika med det gamla Rom lefva upp på nytt, eller
måhända gripen af misströstan och längtande att gå bort
från en värld, som fjärmade sig mer och mer från hans
ideal. Möjligt äfven att han slutligen gick öfver till
kristendomen. Ett senare århundrade nämner bland
kristna galloromerske skalder äfven en Rutilius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
