Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sägas vara den ariska återföreningens, grundlagd
genom medeltiden.
Lämna vi den mest aflägsna österns, Kinas och
Indiens kulturer å sido, eftersom de, åtminstone
skenbart, under årtusenden fört ett nästan isoleradt lif,
så kan man säga, att området, hvarpå kulturhistorien
rör sig allt ifrån det sjunde århundradet af vår
tideräkning, delar sig i två stora välden, det
muhammedanska och det kristna, det ena i söder och öster,
det andra i norr och väster från Medelhafvet, båda
med rörliga gränser. Från åttonde till sjuttonde
århundradet bemödar sig det muhammedanska väldet att
vinna och utvidga landområden på kristen mark;
under korstågens århundraden sträfvar det kristna
väldet att återvinna det land, som såg den kristna
religionens stiftare födas. Innan muhammedanismen
uppkom, hade den kristna kulturens område
splittrats i två stora hälfter: den bysantiska östern, där
det grekiska språket var förhärskande, och det
västerländska eller det latinsk-germaniska Europa. I det
bysantiska riket, där en fullständig despotism
utbildat sig, var kejsaren auktoriteten i allt, således
äfven i religionsfrågor, där uppstod fördenskull helt
naturligt den kristna statskyrkan. I det västra Europa
åter gjorde sig påfvemakten tidigt gällande gentemot
den världsliga auktoriteten och sökte efter hand
förverkliga idéen af en kyrkostat, inom hvilken kejsare,
konungar och furstar borde betraktas endast som
den andliga maktens vasaller och förtroendemän.
Denna splittring hade ännu icke uppstått i det
århundrade, som jag nu till en början har att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
