Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyftas ville. Ej jag vågade mot drottens ord böja
mig och brista, ehuru jag märkte jordens barn under
mig bäfva. Hur jag velat de fiender fälla, men fast
jag stod. Då omgjordade sig hjälten, hjälten den
unge, manlig och väldig, och modigt han steg i
dödsträdet upp, ty Manhems länkar lossa han ville. Jag
bäfvade, famnad af Guds son, jag ville böja mig ned,
men fick det icke. Jag måste stå. Så bar jag då
bimmelens höfding. Badad jag vardt i blod från
hjältens högra sida, sedan han anden uppgaf hos
mig. Lida jag månde mycket på berget af vrånga
nornor. Skymning med moln hade skyggat om
härskarens lemmar; rundt om det mulnade, skuggor dolde
det skära dagsljus. All skapelsen grät af sorg vid
sin konungs fall.»
Det är något af klangen från hednaskaldernas
harpa i dessa sånger om världens frälsare, och
antagligen hafva Alariks och Theoderiks goters skalder
besjungit honom på liknande sätt. Utan fruktan för
misstag torde man kunna antaga, att det eviga lifvets
ord hade i många af de germaniska naturbarnens
bjärtan nedträngt lika djupt och visat samma
omskapande kraft som i fromma romares och byzantiners,
ehuru germanerna voro arianer och på grund af sitt
skaplynne och sin diktkonsts traditioner föreställde sig
honom, som gaf sig själf för mänsklighetens synder,
som en ung och skön hjälte, som af sonlig lydnad
och af kärlek till de elände gick till korsets död och
dog där så som en spjutsårad germanisk konungason
skulle dött på slagfältet. När en stad var
öfverläm-nad till plundring åt Alariks goter eller Gaiseriks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>