Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böja sig, och som med afseende på bestraffande af
skuld och synd gjorde ingen åtskillnad till person.
Intrycket häraf måste varit så mycket djupare,
som påfvedömets idé låg ännu outvecklad i sitt frö.
Den af påfvedömet städse åberopade satsen, att det
andliga står öfver det världsliga, såsom själen är
för mer än kroppen, var visserligen ej heller då
okänd, men den innebar då ännu icke, att det
andliga skulle ikläda sig världslig höghet och uppträda
med ett jordiskt diadem. Den innebar då ännu icke,
att den politiska makten skulle betrakta sig själf
såsom endast en kroppslig funktionär i förhållande till
kyrkan. Roms biskop erkände sig ännu och långt
efter Ambrosius’ tid som den romerske kejsarens
undersåte och talade inför honom undersåtens språk.
Det gjorde ännu Gregorius den store. Det var
således en undersåte, som mötte den romerske
kejsaren i Milanos kyrkoportal och manade honom att
vika tillbaka. Det var en andlig makt, åberopande
en rent andlig befogenhet, som här kom våldet och
maktmissbruket att rygga. Det var den jordiska
svagheten, väpnad endast med det religiösa
medvetandets vapen, som kom den jordiska styrkan,
väpnad med legionernas spjut, att böja knä.
Af gripande storhet skulle detta skådespel varit,
om den andliga makt, som bär verkade, hade varit
lika rent andlig som själfva dess befogenhet var och
som dess maktmedel vid detta tillfälle voro. Tyvärr
var detta icke förhållandet. I en punkt hade den
andliga makten redan svikit sig själf, i den nämligen,
att rent andliga medel borde användas för att utvidga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
