Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gund nunnans och grundade ett kloster, som i denna
stormiga tid blef en tillflyktsort för olyckan och gaf
trygghet inom sina murar åt unga kvinnor, som
blifvit värnlösa och behöfde stöd. Anstalten liknade
mer en flickskola än ett kloster i vanlig mening, ty
de unga nunnornas tid var delad mellan
andaktsöf-ningar, undervisning och muntra lekar.
Några år innan Gregorius blef biskop, anlände till
Gallien den italiske skalden Venantius Fortunatus,
född i Treviro. Han var en af de få utvalde, som
jag förut omtalat, en af de få, som ännu kunde skrifva
latinska kväden i otadlig form och härma de gamle
skalderna på Roms storhetstid. Det behöfdes då icke
mer för att få anseende af att vara en stor skald
själf. Venantius gjorde den heliga Radegunds
bekantskap, blef äfven förtrogen vän till Gregorius och
emottogs med mycken vänlighet vid konung Sigeberts
hof. De germaniske konungarne hade, förmodligen
sedan urgamla tider, skalder i sin närmaste
omgifning, dels för att deras bragder skulle besjungas,
dels för att umgängesglädjen skulle höjas. Skalder
sjöngo för germanfurstarne på Attilas tid; skalder
sjöngo vid de svenske, norske, danske och
angelsak-siske konungarnes hof. Så säkerligen äfven vid de
frankiske. Men dessa voro icke endast i behof af
skalder, som sjöngo på deras och deras kämpars
tungomål; de önskade sig äfven latinska, eftersom
de hade undersåtar af romanisk börd och med
roma-niskt språk. Venantius Fortunatus blef de frankiske
konungarnes hofskald. Åtskilliga af hans sånger äro
till vår tid bevarade. Deras enda intresse ligger i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
