Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vända sig om, några groft skämtsamma ord till
denne. Men då ridspöets ägare teg och aflägsnade
sig, såg hon sig om och upptäckte i dörren konung
Chilperik. Denne, utan att säga ett ord, begaf sig
ned, satte sig till häst och red bort med sitt
jagt-följe. Fredegund insåg, att saken nu stod så, att
hon eller han måste dö. När Chilperik återvände
från jakten, hade mörker inbrutit. Just som han
med en tjänares hjälp steg ned af sin häst, störtade
någon fram, gaf honom två dödande svärdstygn och
försvann.
Vid hofvet fanns en man, öfverkammarherren
Eberulf, som Fredegund hatade. Konung Guntram,
nu den ende öfverlefvande af de fyra bröderna,
fordrade, att en undersökning skulle göras rörande
mordet på Chilperik. Fredegund sköt skulden för
mordet på den nämde Eberulf, som då befann sig
i staden Tours. När Eberulf erfor detta, flydde
han in i Martinuskyrkan därstädes. De levitiska
städernas och antika templens asylrätt hade
öfver-gått på de kristna kyrkorna. Sålänge en för mord
anklagad befann sig inom kyrkans heliga väggar,
var han oantastlig. Gregorius, vår
historieskrif-vare, hade således fått en objuden gäst att skydda
inom sin förnämsta kyrkas murar. Han gjorde det
äfven efter bästa förmåga, ehuru han afskydde
Eberulf, som i sin makts dagar utöfvat mycken orätt,
äfven mot Gregorius själf och mot hans kyrkas
egendom.
Det är skäl att med Gregorius’ egna ord omtala
Eberulfs vistelse inom sin asyl och hans sista öde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
