Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I föregående föreläsning redogjorde jag för den
ställning, som medeltidens första århundraden intogo
till vetenskapen, till den forskande och pröfvande
verksamheten. Jag bör i sammanhang därmed lämna
en öfverblick af medeltidens världsåskådning i dess
helhet, framställd i dess grundlinier.
Jordklotet är enligt denna världsåskådning
världsbyggnadens medelpunkt. Denna mening delar
medeltiden med antiken. En skillnad förefinnes dock
emellan dem med afseende på styrkan och
enhälligheten i öfvertygelsen härom. Det helleniska tviflet
hade antastat äfven denna så ögonskenligt fasta
grundval för en kosmologisk uppfattning. Den
pytha-goreiska filosofien hade lärt, att icke jorden, utan en
centraleld, ett ofantligt Vesta-altare, att jag så må
säga, var världens medelpunkt samt att jorden och
alla himlakroppar rörde sig kring denna. Den
pytha-goreiska filosofien hade vidare antagit, att jorden
vänder sig kring sin axel. Kom därefter i tredje
århundradet före Kristus den store astronomen
Aristar-kus från Samos, Kopernikus’ föregångare, och lärde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
