Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■den öfvervägande betydelsen, som tron på kyrkans
teoretiska formler erhåller för saligheten, dels genom
läran om öfverloppsgärningarna, som likväl, äfven
hon, skjuter ut, ehuru som ett vattenskottt, från den
djupa, sant kristliga tanken, att mänskligheten
bildar en organism, hvars alla lemmar äro ansvariga
den ena för den andra. Sedan naturens rike
förvandlats till en pandemonisk tummelplats, var det
-endast följdriktigt, att kyrkan äfven där borde
bekämpa de onda inflytelserna, och att hon mot de
onda magiska krafterna ställde sådana magiska, som
för henne voro helgade och goda. Det var
fördenskull följdriktigt, att dopvatten och vigvatten gafs åt
sjuke och svage att dricka, för att återställa deras
hälsa, att det stänktes på åkern, för att främja hans
fruktbarhet, eller gafs åt husdjuren, för att skydda
dem mot häxeri. Det var följdriktigt, att
korstecknet gjordes till ett värn mot trolldom, att
Agnus-dei-amuletter och Mariemedaljer användes till skydd mot
de demoniska krafter man förutsatte i naturen, mot
stormar, åskslag o. s. v., samt att framför allt
reliker och helgonbilder betraktades som palladier mot
det onda och utgångspunkter för undergörande
krafter. I helgonskarorna måste man från denna
världsåskådnings synpunkt se ett slags Olymp, visserligen
underordnad Gud den högste och ägande sin makt
allena genom honom, men tillika stående
människorna ojämförligt närmare och med dem innerligare
förenad än någonsin Olympens gudar kunnat vara
det, ty helgonen själfva hade varit människor,
behäftade med mänsklighetens fel och brister, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
