Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej underligt då, om i västerlandet de fleste af
Hellas’ och Byzans’ framstående skriftställare ej voro
ens till namnet kände. Grceca sunt, non leguntur:
»det är grekiska, och det läsa vi icke», blef till ett
ordstäf där.
En enda gång bryter sig i den tidigare
medeltiden en stråle af litterär bekantskap med grekiska
språket in i västerlandet. Det var efter medlet af
sjunde århundradet, då två vetenskapligt bildade
män, Hadrianus och Theodorus, af hvilka den senare
var grek till modersmålet, kommo till England, där
inrättade skola och uppfostrade lärjungar, bland
hvilka, såsom Beda Venerabilis vittnar, funnos
åtskilliga, som förstodo äfven grekiska. Men denna
kunskap utdog snart och så godt som spårlöst. En
grekisk handskrift hade svårt att finna vägen väster ut,
äfven då rykten om hennes innehåll hade nått
där-varande lärdes öron och retade deras vetgirighet.
Två intyg bland många förtjäna här anföras.
Dionysius Areopagitens skrifter upptäcktes i östern
omkring år 532 under den då pågående striden med
monofysiterna och väckte stort uppseende, emedan den
föregifne författaren var Dionysius athenaren,
aposteln Paulus’ lärjunge, ledamoten af areopagen, och de
handlade om de mest anslående ämnen: om
ängla-ordningarna eller den himmelska hierarkien, om
hennes afbild den jordiska, om de gudomliga namnen
och om den mystiska teologien. Icke dess mindre,
och ehuru legenden hade sammanknutit Dionysius’
namn och martyrskap med kristendomens första
framträdande i Frankrike, dröjde det ända till 827,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
