- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver den äldre medeltidens kulturhistoria /
184

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nationen var försvunnen. Den var det i hvarje fall
i moraliskt afseende. Det förr så aktade namnet
romersk medborgare hade förlorat allt värde. Hären,
som skulle försvara landet, bestod ej af romare, utan
af germaniska legosoldater, hvilkas chefer gjorde
hvad de ville och efter godtycke af- och tillsatte
kejsare, utan att ringaste motstånd gjordes af romerska
senaten och folket. Hade icke dessa legosoldater
funnits, skulle en handfull germaniska äfventyrare
kunnat ostraffadt genomtåga och härja hela Italien.

Men en i ögonen fallande och tillika djupgående
förvandling har ägt rum i Italien mellan 500-talet,
som jag nu skildrar, och den tid, då tyske konungen
Otto den store erhöll italienska kronan. Under denna
tiderymd af 400 år har en alldeles ny folkanda
uppstått i Italien, och landsbygderna där ha en kraftig,
käck och dugande befolkning af helt annan art än
de forna overksamma romerska aristokraterna och
deras slafvar och coloner. Där finnes en
magnatklass af ett krigiskt, själfständigt och verksamt lynne,
ifrig att deltaga i landets alla angelägenheter,
fungerande som konungarnes ministrar, som härförare,
som domare och som försvarare af sina egna och
folkets rättigheter. Under dem står en adel, en
godsägareklass, djärf och energisk äfven den, hvars
medlemmar, icke starka nog att kräfva anspråk på välde i
landet, dock känna sig starka nog att häfda sin egen
själfständighet, stödde på vapenöfvade och tillgifna
bönder och tryggade genom sina befästade hem, som
icke likna de antika villorna, utan de borgar, hvarpå
medeltiden blef så rik. De ägde och upprätthöllo,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/4/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free