Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa jordägare, rättighet alt deltaga i
nationalförsamlingar, de tillbakavisade lagar, som de ej ville
gilla, och de vägrade betala skatter, till hvilka de
icke på förhand gifvit sitt samtycke. Och innanför
sladsmurarne fanns nu ett borgerskap af ett kynne
lika djärft och själfständigt som landtadelns, hållande
starkt på sina privilegier och kommunala friheter,
öfver allt sväller kraften i detta samhälle som
saf-ven om våren i ett kraftigt ungt träd; oordnadt och
oregleradt ser det ännu ut, men där är lif och
verksamhetslust, där är kraf på frihet och själfständighet
åt alla håll och lust att ge eftertryck åt dessa, kraf,
om så kräfves, med vapen i hand. Af den indolens
och likgiltighet eller stumma förtviflan, som
karakteriserade det västromerska samhället före
germanernas inbrott, finnes intet mer. Där är tvärtom
öfverflöd på lif och rörlighet och intresse och på
utpräglade individualiteter.
Detta är ett i sanning förvånande fenomen. Ett
folk, som fyra hundra år dessförinnan liknade en
utmattad åldring, stapplande vid grafvens brädd, står
nu fram som en liflig och oförvägen yngling, full af
sprittande lifskrafter. Hvilken kan orsaken vara?
Det är, strängt taget, icke samma folk. Det är ett
nytt, som uppstått genom blandning af italer och
germaner. Det är den sista af de germaniska
folkböljorna, det är framför allt lombarderna, som
åstadkommit denna förvandling; det är deras blod, som
utgör föryngringens element. Bland de germaniska
stammarne ansågs den lombardiska som en af de
tappraste, stoltaste och mest frihelsälskande. Själfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
