Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att en man af romersk börd blef gift med en
lom-bardisk kvinna, torde det dess oftare inträffat, att
longobardiske män ingingo förbindelse med
romerska kvinnor. Sammansmältningen främjades vidare
däraf, att longobarderna efter band antogo det
romerska språket och glömde sitt eget, hvartill i synnerhet
bidrog, att det underkufvade folkets språk var tillika
den romerska kyrkans och gudstjänstens. Den
stolthet, hvarmed longobarderna afskilt sig från romarne,
torde också hafva minskats i någon mån, sedan
fran-kerna under Karl den store störtat deras rike.
Slutresultatet blef ett nytt italienskt folk med en ny
karakter, som i många stycken påminde om den
ger-maniska, och hvars högre klasser länge bibehöllo
mer eller mindre de germaniska rasmärkena, till
hvilka hörde en högre växt än den romerska, blondt
hår och blå ögon. Dessa rasmärken, som redan
hos de gamle grekerna ansågos vittna om renare
helleniskt blod och därför antogos bevisa en
förnämare härkomst, förblefvo länge ett slags
adelsmärke äfven i Italien, så att om män och kvinnor
af de förnämare klasserna hade genom folkblandning
eller andra orsaker fått mörkt hår, de, för att dölja
det, färgade håret ljust.
När longobarderna eröfrat Italien, slogo de sig
ned framför allt på landsbygden som större eller
mindre jordägare. De, likasom frankerna och öfriga
germaniska stammar, bibehöllo länge sin afsmak för
stadslifvet. Men för deras trygghet och makt var
det naturligtvis nödvändigt, att vapenbrödrabandet
dem emellan bibehölls, att de, när helst en fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
