Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män hos sina högre eller lägre militärchefer
framför att vara ägare och odlare af små hemman.
De större jordägarne eller militärcheferna behöfde
omkring sig en sådan bird af krigiske landsmän,
för att vara trygga såväl mot sina egna romaniske
trälar, som mot sina grannar bland de store
jord-ägarne; ty principen, som tillämpats vid själfva
eröfringen af landet, att man tog för sig hvad
man kunde, fortlefde ännu, och sedan
militärcheferna väl sågo sig i besittning af en befästad borg
och en krigisk hird, blefvo de mer benägna att
taga sin rätt med egen hand och ville hellre afgöra
tvistemål med vapen än att hänskjuta sina mål till
tinget, folkförsamlingen. Hirdmännens lif på deras
böfdings borg förekom dem vida mer lockande än
den frie bondens lif. De voro sin höfdings
bordkamrater, deltagare i hans bullrande fester och
dryckeslag, deltagare i hans krigiska äfventyr och
ströf-tåg, behöfde icke syssla med annat än vapenöfningar
och jakt och kunde dess emellan öfverlämna sig åt
den behagliga lättja, hvilken redan Tacitus iakttagit
som ett germaniskt karakterslyte och som existerade
bredvid och i omväxling med deras brinnande lust
att störta sig i mödor, när dessa kryddades af faror
och äfventyr. Men det kunde icke under sådana
förhållanden undvikas, att en stor olikhet i anseende
och lefnadsställning uppkom mellan de germaniske
eröfrarne inbördes i stället för den förra jämlikheten.
Borghöfdingen, blifven en stor jordherre, förfogade
öfver stora maktmedel, medan hans hirdmän ägde
intet annat än hvad borghöfdingen gaf dem. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
