Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla germaniska uppfattning sin förklaring.
Handarbetet var annars föraktadt af detta krigarfolk, men
när handarbetet kräfde snille och skönhetssinne, ägde
det från urgammal tid dess aktning, och det är, när
detta tages i beaktande, icke förvånande, att just
under frankisk spira en handtverkare, som väckt
beundran, blir satt på en biskopsstol.
De första klostren i det kristnade västerlandet
tjänade ett ädelt ändamål: de sökte inom sina
helgade murar i världens ögon återupprätta arbetets
adel; de sökte förverkliga idealet af själslyftning och
kroppsarbete förenade. Benediktinerreglerna, under
hvilka det västerländska Europas första munkar lefde,
hänvisade desse företrädesvis till jordbruk och
trädgårdsskötsel. Genom Eligius fingo nu äfven
konstarbetet och konsten insteg inom klostren. De
kloster, som uppfyllde sin bestämmelse, voro således
under denna tid åkerbrukskolonier, verkstäder, och
de vordo i viss mån äfven konstmuséer. 1 någon
mån voro de äfven lärdomssäten. Lärdomen var
visserligen icke stor. Men man bevarade åtminstone
konsten att läsa och skrifva, och i somliga kloster
förde man äfven årsböcker, som omtala, hvad
märkligt som senast passerat i världen, såvidt det kommit
till skrifvarens kunskap. Lärdomen var, som nämdt,
icke stor. Samme ärkebiskop, som skrifvit Eligius’
biografi, kände Virgilius endast genom hörsägen, och
han antog, att Tullius Cicero var två personer,
Tul-lius den ene, Cicero den andre.
I det sjette århundradet var konstens förnämste
beskyddare en german, östgoten Theoderik. Hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
