Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fylla än de gamla hednatemplen, skulle
omedelbart hafva skapat en ny byggnadsstil i sina kyrkor.
Så skedde likväl ej under en rymlig tid. De
kyrkor som uppfördes i Rom vid Tibern under
kristendomens första århundraden fasthöllo de motiv,
som de första kristna församhngssalarne i privata
hus hade lämnat dem i arf. Från dessa privata
samlingssalar, ej från basilikorna, såsom man allmänt
antagit, härstammar grundplanen till dessa gamla
kyrkobyggnader, hvad deras inre vidkommer. Den
ingifvelse, som skapat den under Justinianus till
blomstring uppspirande, byzantinska stilen, har icke
kommit från skönhetssinnet och har ursprungligen
icke afsett att tillfredsställa estetiska fordringar, utan
helt andra, dels teologiska, dels rent praktiska.
Konstantin var måhända den förste, som kom med en
originel tanke på detta område, i det att han beslöt,
att den kyrka, hvari hans och hans efterträdares
stoft skulle hvila, skulle hafva formen af ett kors.
Hvad som därnäst medverkade till att skapa en ny
byggnadsstil var den erfarenhet man fick göra, att
det myckna trävirke, som ditintills användts i
kyrkorna, särskildt i deras takkonstruktion, förorsakade
eldsvådor, genom hvilka de icke sällan förstördes.
På eftertryckligt sätt gjorde sig den erfarenheten
gällande under det uppror, Nika-upproret, som jag i
föregående föreläsning skildrade. Flere kyrkor sjönko
då i aska. För att förebygga liknande olyckor för
framtiden beslöt Justinianus eller hans arkitekter,
att brännbara material skulle så litet som möjligt
användas. På grund däraf beslöt man använda det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
