- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver den äldre medeltidens kulturhistoria /
286

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och gator, röjer samma förvandling ej blott i sina
osköna dräkter, utan ock i sin folktyp, hvari slaviska
drag blanda sig allt mer med de redan förut
degenererade grekiska och romerska ansiktstyperna. Den
rasförsämring, som gjort sig märkbar redan i tredje,
fjärde och femte århundradena, fortgår under det
sjette och det sjunde. Männemas anletsdrag bli fulare,
deras växt, hållning och muskulatur sämre, detta
senare dels genom det materiella elände, hvari de
lägre klasserna, som ständigt rekrytera de högre,
för-blifva under den byzantinska perioden, dels genom
kroppsöfningarnas förfall och de högre klassernas
vekliga lefnadssätt. Själfva ansiktsuttrycket blir ett
annat. Det politiska och sociala lifvet inverkar mer
än man vanligen föreställer sig på ansiktsuttrycket.
Under institutioner, som utveckla eller åtminstone
medgifva personlig själfsländighet, personligt initiativ
och själfaktning, få anletsdragen en bestämdare,
frimodigare prägel. Under institutioner, som utveckla
öfvermod mot underordnade och kryperi mot
öfver-ordnade, som mana till ett smicker och ett
ögontjä-neri, hvilket å sin sida skaffar sig vederlag i hemligt
förtalande af hvad som öppet berömmes, stämplas
anletsdragen af stel högfärd eller låg inställsamhet.
Byzantinerna själfve voro medvetne om sitt fysiska
förfall och kunde ej heller vara annat, enär de hade
rikligt tillfälle att jämföra sig själfve med germanerna.
Ännu i Justinianus’ tid bevara desse den typ, som
Tacitus beskrifvit. Den Justinianska tidens förnämste
historieskrifvare, Prokopius, skildrar dem alldeles så
som Tacitus gjorde det ett halft årtusen längre till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/4/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free