Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka i tiden; men Prokopius tillägger, att germanerna
utmärka sig äfven genom sitt särdeles vackra
utseende. Allt här i världen är relativt. Prokopius har
funnit germanerna vackra, emedan han sett dem
bredvid sina egna östromerske landsmän.
Bland antika traditioner, med hvilka Justinianus
bröt, är en, som han saklöst kunde offra åt
förgängelsen, emedan den sedan länge icke hade lefvat
annat än ett skenlif. Denna traditionelt fortlefvande,
som aftonrodnadsskenet från en nedgången sol
kvardröjande inrättning var konsulatet. Hon var
emellertid skenet af en historisk storhet, till hvilken många
seklers ärorika minnen hade knutit sig, och när en
sådan går bort, talar dess bortgång och försvinnande
till våra känslor, äfven när den icke är annat än
ett sken.
Konsulsämbetet stiftades i Rom år 509 före
Kristus, sedan konungamakten blifvit afskaffad och
då Roms republikanska tidehvarf började.
Regeringsmakten öfverlämnades då åt två samregerande
valde ämbetsmän, som kallades konsuler, d. v. s.
samrådande kolleger, som skulle årligen ombytas.
Elfenbensstolen och purpurtogan voro deras
ämbets-insignier jämte rättigheten att å offentliga platser
visa sig företrädde af 12 liktorer, rättstjänare
bärande fasces, risknippen, fästade kring en yxa. De
förste konsulerna voro, som bekant, Brutus och
Colla-tinus. Allt ifrån deras tid och intill Justinianus’
trettonde regeringsår, från år 509 före Kristus till år
541 efter frälsarens födelse, således genom en
tide-rymd af 1050 år, drager sig med några få och korta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
