Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afrika ännu bevarat något af sina traditioner från
Norden. Den nordiska sagan låter gjukungen
Gunnar och konung Ragnar sjunga till harpans strängar
sina dödssånger i ormgropen. När den isländske
skalden Egil Skallagrimsson hade genom döden
förlorat sin älsklingsson, ville han icke lefva längre,
utan beslöt att hungra till döds. När en hans
dotter med list korsat detta hans beslut och uppmanat
honom att i stället dikta en sång om älsklingssonen
och hans andra bortgångna fränder, så gjorde han
det, i det att han tackade Oden för att han förlänat
honom diktens smärtestillande gåfva.
Gelimer höll sig ännu någon tid, tills han icke
längre kunde uthärda se det elände, som
umbäranden, hunger och sjukdomar framkallat omkring
honom. Han kapitulerade på de föreslagna villkoren,
sedan den östromerske öfverfältherren Belisarius gått i
borgen för deras uppfyllande. Gelimer och en mängd
vandaliska fångar fördes af Belisarius till
Konstanti-nopel, där de tillika med det tagna krigsbytet skulle
figurera i det triumftåg, hvarmed kejsaren beslutat
att segern öfver vandalerna och återeröfringen af
Afrika skulle firas. Triumftåget, som gick genom
Konstantinopels hufvudgator, hade sin
afslutnings-punkt i hippodromen, där kejsaren, kejsarinnan, deras
hof, prästerskapet och det församlade folket
inväntade det. När Gelimer, iklädd sin kunglige
purpurmantel, inträdde i hippodromen och såg kejsaren på
hans tron och de oräkneliga åskådarne på
hippodro-mens amfiteatraliskt uppstigande bänkar, utropade
han hörbart: »allt är fåfänglighet, allt är ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
