Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dogmatiska frågor, dock för ingen del förkastar hvad
som allmänt erkänts vara sanning. På ett annat
ställe yttrar han tydligare, att han anser Kristus vara
Guds son, som i mänsklig gestalt umgåtts med
inne-vånarne i Palestina. Han talar för öfrigt än om Gud,
än om en gudomlig makt, än om Försynen, men än
oftare om ödet som bestämmande händelserna på
jorden. Om han gör detta på grund af en
begrepps-konfusion, och om hans tankevärld sålunda
framställer ett slags öfvergångsform mellan den
hedniskantika och kristna världsåskådningen — en
öfvergångsform, som den tiden säkerligen förekom i många
människors tankevärld — måste lämnas osagdt och
kan synas tvifvelaktigt, då han var ett finbildadt
juridiskt hufvud, van vid begreppsdistinktioner och
då han tydligt nog på flere ställen i sina skrifter
nyttjar orden för att med dem till hälften beslöja
tankarne. Legender och sagor spela hos samtida
historieskrifvare, särskildt hos Gregorius af Tours,
en oerhörd roll och emottagas med blindaste tro.
Äfven Prokopius meddelar sådana, men sällan så att
han förklarar dem för sanna, ej heller så, att han
bestämdt förkastar dem; vanligen säger han, att hau
åt läsaren öfverlåter att fälla sitt omdöme öfver dem.
Sin försiktighet visar han äfven däruti, att när
kejsaren gjort något, som han ej kan gilla, lägger han,
för att själf gå fri, tadlet öfver hans gärning på en
persisk eller vandalisk fiendes läppar. På detta sätt
skaffar han sig tillfälle att yttra sanningar, som han
annars icke skulle hafva vågat lägga i dagen. Om
en historieskrifvares plikt mot sanningen har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
