Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Israel ej stod fjärran från ett äkta kristligt
sinnelag.
Det vardt Akibas lott att upplefva och, oaktadt
sin höga ålderdom, taga verksam del i den
förfärligaste kris som det judiska folket genomgått,
nämligen den under kejsar Hadrianus’ regering år 130
utbrutna resning, i spetsen för hvilken stod Bar
Cokba, »stjärnans son», såsom denne förmodade
Messias kallade sig.
Redan år 107, då kejsar Trajanus tågade mot
partherna, hade den generation af judar, som
uppvuxit efter Jerusalems förstöring, lagt i dagen det
hat och det hämdbegär de hyste mot romarne. De
i själfva Palestina bosatte judarne förhöllo sig
visserligen stilla då; men deras i det parthiska riket
bosatte trosbröder grepo till vapen och kämpade
tappert vid parthernas sida. År 115 utbrast kriget
mellan Rom och Parthien på nytt, och Trajanus
skickade ofantliga truppmassor till krigsskådeplatsen.
Härigenom utblottades åtskilliga af de östromerska
provinserna på garnisoner, och ett länge i tysthet
förberedt judiskt uppror brast då lös i dessa. I
Cyrene grepo judarne till vapen mot sina gamla
fiender grekerna och tillställde på dem ett ohyggligt
blodbad, för hvilket åter grekerna i Alexandria togo en
lika blodig vedergällning på därvarande judar.
Samtidigt reste sig judarne på Cypern och i Mindre Asien,
och från Egypten tågade stora israelitiska friskaror
öfver Sueznäset, för att utbreda resningen till
Palestina. Dessa blefvo emellertid upphunna och slagna
af romarne, innan de hunnit verkställa sin plan. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
