Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att föra varor från ort till ort; de utgjorde också
ett slags sjöpolis, som vakade öfver att egyptiska,
grekiska och feniciska skepp icke skulle komma till
Indien. Påträffades ett sådant, försvann det tillika
med sin besättning spårlöst.
Araberna tillhöra den semitiska rasen, dock så
att endast det norra och det inre Arabiens stammar
kunde anses vara rena semiter. Kustbefolkningen
har varit mer eller mindre blandad med en äldre
befolkning, sannolikt af hamitiskt ursprung och
besläktad med egypterna och med de s. k. hittiterna,
som enligt bibelns och de egyptiska monumentens
uppgifter innehade Palestina före israeliternas första
invandring dit. Också företedde denna
kustbefolkning både till utseende, språk och folklynne en
tämligen stark olikhet med det inre Arabiens befolkning,
de egentlige beduinaraberna. Araberna själfve
förklarade denna olikhet så, att de visserligen alla
härstammade från Noahs son Sem, att de således alla
voro semiter, men att det lyckliga Arabiens
befolkning hade sin stamfader i Sems sonsons sonson
Jok-tan, medan beduinaraberna hade sin i Abrahams son
Ismael. Härifrån arabernas indelning i joktanider
och ismaeliter. Joktaniderna, som innehade de
bördiga kuststräckorna, svingade sig tidigt upp till en
betydande materiel kultur: de voro företrädesvis
stadsboar, köpmän och bofaste jordbrukare.
Ismaeli-terna åter satte sin stolthet uti att vara beduiner,
nomader. Joktaniderna hemföllo med stigande
materiel kultur allt mer till vällefnad och veklighet, och
romarne, som under kejsar Augustus’ tid fingo till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
