Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
profeters och var oändligt öfverlägsen deras rabbiners
vältalighetsprof i synagogan. Somliga judar
betraktade profeten som nära nog en judisk proselyt, som
skulle omvända hela Arabien till deras lära. En
lärd jude Abdallah bekände honom öppet som en af
Gud sänd profet, dock utan att fördenskull
öfver-gifva sin egen religion. Det försäkras, att samme
Abdallah var Muhammed behjälplig vid redigeringen
af åtskilliga stycken i koranen, hvarför också de
hedniske araberna, Muhammeds motståndare, påstodo,
att han var idel öra för Abdallah och hade icke
ängeln Gabriel, utan en jude till källa för sina
uppenbarelser. Andra judar åter gingo öfver till den nya
tron, och det säges, att än flere skulle följt deras
exempel, om de icke känt sig tillbakastötta af
Muhammeds svaghet för kvinnlig skönhet, en svaghet,
som de ansågo en Guds profet ovärdig.
Småningom öfvergick de medinatiske judarnes
beundran för Muhammed till kallsinnighet och
fientlighet. De harmades öfver att han åt kamelkött och
menade, att om Muhammed vore en profet, skulle
han hafva uppträdt i Palestina, ty endast där
uppenbarade sig Gud för sina utvalde. Det är
betecknande, att det väsentligen var med skäl af slik
beskaffenhet hvarmed man sökte tillbakavisa
Muhammeds försök att ställa alla bekännare af en enda
allsmäktig och rättfärdig Gud under en och samma
fana. Sin svåraste motståndare bland Medinas judar
fann Muhammed i en småkvick och munvig israelit
vid namn Pinehas, af hvilken man ännu har några
utsagor kvar, syftande att kasta löje öfver profeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
