Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alternativet alt kämpa på lif och död med en
öfver-lägsen fiende eller att underkasta sig och bekänna
den nya tron, hvilken den ansåg farlig för sin
maktställning, sina privilegier och inkomster af de
hedniska vallfärderna. Stammens förnämste man, den i
föregående föreläsning omtalade Abu Sufjan, begaf
sig ut till Muhammeds läger, för att underhandla.
Han kom i morgongryningen, och just som han kom,
ljöd från alla håll i det vidsträckta lägret ropet, som
manade de troende att förrätta sin morgonbön till
Allah. Detta och den allvarsdjupa andakt, hvarmed
Muhammeds stridsmän förrättade sin bön, gjorde på
Abu Sufjan djupt intryck. Abu Sufjan öfverskådade
lägret och såg, att motstånd mot så väldiga och
väl-rustade stridskrafter skulle för meckanerna varda
omöjligt. Han mötte en af sina släktingar i lägret
och sade till denne: »Muhammed har blifvit en stor
konung». »Nej», svarade denne, »han är icke konung,
han är profet». — Abu Sufjan fördes därefter på
sin begäran till Muhammed. Han var en mångberest
man och hade sett både det byzantinska och det
persiska bofvet; men ehuru det här i lägret tillgick
med största enkelhet och utan tecken till ståt, fann
Abu Sufjan genast, att Muhammeds omgifning
bevisade sin profet en vördnad, som, emedan den var
frivillig och utan ceremonier, syntes vara större än
den som den byzantinske kejsaren och den persiske
storkonungen efter fastställdt ceremoniel emottogo af
sina hofmän. Abu Sufjan, ställd inför Muhammed,
utropade, likasom af inre tvång, den första hälften
af den nya lärans grundformel: »det gifves blott en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
