Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter öfver slafvarnes lif och död gjorde han slut
genom att för dråpet på en slaf stadga böter, som
knappast kunde erläggas. Den milda behandling de
muhammedanske slafvarne än i dag röna är
förnämligast Muhammeds verk. I själfva verket
betraktas de till regeln som familjemedlemmar,
behandlas med vänlighet och utan högdragenhet och
kunna med lätthet förvärfva sin frihet. Det vidriga
negerslafveriets enda ljusa sida är den välvilliga
behandling och den relativt goda uppfostran de negrer
få, som kommit under muhammedanske herrar.
Den ena efter den andra af de arabiska
stam-marne öfvergick nu till islamismen. De som icke
underkastade sig profetens myndighet angrepos och
besegrades. Stamförfattningen och den frihet, med
hvilken stammarne rörde sig, upphäfdes dock icke.
Stamhöfdingarne fingo bibehålla sin makt och
värdighet. Muhammed fordrade blott, att de skulle
omfatta hans tro. Detta innebar emellertid en verklig
politisk underkastelse äfven, ty hvem skulle kunnat
göra sin egen vilja gällande gentemot Muhammeds,
profetens, som förkunnade Allahs rådslut ?
Ehuru åtskilliga drag visa, att Muhammed hade
förkärlek för sina landsmän meckanerna, och ehuru
Mecka borde blifva den nya religionens centralpunkt,
såsom det var den gamla religionens, gjorde likväl
Muhammed Medina till sin residensstad af
tacksamhet för den gästvänlighet och den hjälp han fått af
medinaterna, då han ännu var en flykting med oviss
framtid. I Medina höll han ett slags hof i sin dubbla
egenskap af profet och öfverhöfdingsman för de ara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
