Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staltat sig i det bvzanlinska riket. Där stred man
då med raseri om frågan huruvida jungfru Maria
kunde kallas icke blott Kristi moder, utan äfven
Guds moder. Denna fråga förekom Muhammed vidrig,
likasom också det sätt, hvarpå frågorna blifvit
af-gjorda om sonens, den andra personens, förhållande
till fadern samt Kristi naturers inbördes förhållande.
Mot dem ställde Muhammed formeln: »Gud, den
evige, har aflat ingen och är af ingen aflad, och
ingen är honom lik». Sin egen tids kristendom
ansåg han som en förfalskning af Jesu kristendom;
Jesus själf ansåg han som Guds profet. Bland
judar-nes och de kristnes skrifter gjorde han ingen
skillnad mellan de med kanoniskt anseende och de andra.
Det är tillochmed skäl att antaga, att den fantasirike
araben kände sig mer tilltalad af de fabelaktiga
sagorna i Talmud och i de apokryfiska evangelierna
än af de andra skrifterna. Koranen har lånat
mycket både från de apokryfa evangelierna och från
Talmud. Om de fyra erkända evangelierna var hans
kunskap ganska ytlig. De gnostisk-kristna sekternas
legender behagade honom mer, och af kritik var han
lika litet mäktig som hans samtida bland kristne och
judar.
Muhammeds hänförelse för det monoteistiska
gudsbegreppet hindrade emellertid icke, att detta
sammansmälte med föreställningar, som han insupit
med modersmjölken och som lågo i hans arabiska
blod. Han är för ingen del att betrakta som en
teistisk filosof. Hans inbillningskraft var för stark och
hans filosofiska begåfning, om han hade en sådan,
Kulturhistoriska föreläsningar. IV. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
