Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Munkarne ställde sig på patriarkens sida, emedan
han var deras andlige förman, de fördömde det
ekumeniska mötet i Chalcedon, emedan han gjorde det,
och de gjorde det med desto större tillfredsställelse,
som de därigenom fingo göra opposition mot den
hatade kejsarmakten i Byzans.
I en föregående termins föreläsningar har jag
skildrat den egyptiska nationalkarakteren, dess sega
konservatism, parad med skrikig oppositionslystnad,
och det djupa, hat egyptiern kände till Rom, som
föraktade, misshandlade och utsög honom. Tiderna
hade i dessa afseenden alldeles icke förändrat sig i
annat än att romerske kejsaren nu bodde i Byzans.
Försöken att omvända egyptierna från deras
mono-fysitiska irrlära skedde naturligtvis på vanligt sätt:
med fängelse, stryk och andra köttsliga vapen; men
egyptiern var van vid både stryk och fängelse och
fördrog förföljelsen gärna för nöjet att hafva en
annan trosformel än den från Byzans föreskrifna. Då
Egypten öfvergick från sin gamla hedniska tro till
kristendomen, medverkade samma motiv. Det har
förvånat historikern, äfven det, att denna urgamla
egyptiska’ religion med sina imponerande tempel,
sitt talrika och mäktiga prästerskap och sina i
folkets alla föreställningar och alla seder sig inflätande
rottrådar skulle så plötsligen försvinna och gifva
rum för kristendomen. Den plötsliga förvandlingen,
hvilken i själfva verket var mer en namn- än en
trosförvandling, inträffade på grund af den sista stora
förföljelsen, som kejsar Diocletianus öppnat mot de
kristne. Antalet kristne i Egypten var då ännu icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
