Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvervunne bad för sitt lif och skrek i dödsfruktan
så förfärligt, att ett berg i grannskapet skälfde. Då
kom frälsaren själf och befallde Schnudi att skona
hans lif och släppa honom lös. Då munken frågade,
hvarför frälsaren visade barmhärtighet mot en sådan,
svarade denne, att den ondes dödsstund ännu icke
var kommen. Han hade fått sig en viss lifstid
beskärd, och när den var utlupen skulle han dö. —
Af dylika legender är den kristet-koptiska litteraturen
uppfylld. Sådan var den själaspis, hvarmed det
egyptiska folkets fantasi mättades af sina helige män.
Som bekant ärade de hedniske egypterna vissa
djur såsom symboler af gudomliga krafter eller som
fetischer. Icke ens denna frånstötande form af
religiositet vardt genom kristendomens seger utplånad.
Den fortlefde ej blott hos folket på landsbygden,
utan äfven bland munkarne. Pachomius’
älsklings-lärjunge, den helige Theodorus, måste en gång låta
slakta en ung vacker tjur, som han sett bland
klostrets boskapshjordar, för att munkarne icke skulle
tillbedja den. Bland de egyptiske gudarne fanns, som
bekant, en, som framställdes med hufvudet af en
cynocephalus, en apa med en nos lik hundens. Ur
mytologien har äfven denne cynocephalus inkommit
i de egyptiska legenderna, där det berättas, att en
sådan åtföljde apostlarne Bartolomeus och Andreas
på deras missionsfärder och gjorde dem stora tjänster
på det sätt nämligen, att apan, som hade jättekrafter
och ett vildt sinnelag, angrep och sönderslet de
hedningar, som icke ville låta sig omvända genom
apostlarnes predikan. När apostlarne slutat sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
