Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i detta århundrade hafva persiska och indiska
koran-öfversättningar blifvit tryckta och spridda bland
Muhammeds anhängare därstädes.
Hvad dogmen om profetdömet vidkommer, var
Muhammed angelägen om att man vid
profetvärdigheten icke skulle knyta föreställningar, som kunde
föranleda hans bekännare att i honom se något
annat än en människa, som fått profetians gåfva som
en gudomlig nåd och till belöning för sin tro och
lydnad. Frestare omgåfvo honom, som ville, att han
skulle förklara profetvärdigheten för någonting mer
än en gåfva, som Gud kunde gifva hvem Han
behagade — frestare, som ville, att han åtminstone skulle
förklara profetdömet vara bundet vid en viss släkt
eller vid afkomlingarne af Abraham och Ismael.
Men i denna punkt gaf Muhammed icke vika.
Abraham hade af araberna blifvit gjord till en afgud;
skulle den gudomliga ingifvelsen anses bunden vid
hans släkt, kunde det lätt nog hända, att en hel
släktlinie från Abraham till Muhammed finge
anseendet af att vara af mer än mänsklig börd, och att
Muhammed själf sålunda blefve ställd högre än
människosläktets stora massa. Detta ville profeten för
ingen del. Upprepade gånger inskärpte han, att en
profets personlighet står i samma linie med alla andra
mänskliga personligheter och ej är utrustad med
öf-vermänskliga egenskaper, utan att profetdömet är ett
privilegium, skänkt af Gud åt den fromma tron och
den lydiga viljan. Icke dess mindre utbildade sig
kort efter Muhammeds död den åsikt, att profeterna
i allmänhet och Muhammed i synnerhet äga en i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>