Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rien känner icke, när staden grundlädes, emedan
detta utan tvifvel skett i prehistoriska tider. Dess
läge är ett af de gynnsammaste för en vidsträckt
handel, som man kan tänka sig. Sedan den gråaste
forntid hafva karavanvägarne mellan Norden och
Södern, östern och Västern här korsat hvarandra.
Staden ligger på gränsen mellan två hvarandra
mycket olika områden, som båda varit och äro lika
viktiga för dess blomstring. Väster ut utsträckte sig
Damascus’ maktområde öfver de utomordentligt
fruktbara, rikt befolkade slätter, som de gamle kallade
Ccelesyrien, och som utbreda sig mellan Libanons
och Antilibanons bergskedjor; öster ut låg det
ofantliga sandhafvet, den syrisk-arabiska öknen, som
drager sig ända till Eufrats stränder, en öken, som man
dock för ingen del har att föreställa sig som en
ofruktbar till intet duglig ödemark. Den var
genora-ströfvad och bebodd af talrika beduinstammar,
hvilkas namn och ättlingar delvis ännu fortlefva i samma
trakter, för hvilka denna öken erbjöd allt hvad de
behöfde för ett fritt och lyckligt lif. öknen hade,
om än på långa afstånd, brunnar, där stammarne
äfven under den svåraste sommarhettan funno
vatten för sig och sina hjordar, och under hösten,
vintern och våren, då vederkvickande regnskurar falla,
betäcker sig öknens brända yta med en växtlighet,
som gifver hjordame rikligt bete. Den syriska
öknens beduiner försågo redan i de älsta tider staden
Damascus med får, getter, kameler och hästar, med
ull, hudar, svafvel, salt, färgstoffer och aromatiska
ökenplantor, och tillbytte sig för dessa varor i stadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
