Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många århundraden. Först år 1611 gjordes samma
upptäckt i Europa af Johan Fabricius, Kristoffer
Scheiner och Galilei, som båda utgåfvo afhandlingar
därom; men här stötte upptäckten på de häftigaste
motsägelser från dogmatisk och auktoritetstroende sida.
Att se fläckar i solen betraktades som en förbrytelse
mot det heliga, emedan enligt de
skolastisk-filoso-fiska åsikterna solen och stjärnorna gällde som
symboler af den högsta renhet. Dessutom hade
forntidens lärde, som ansågos hafva vetat allt, så långt
som mänsklig kunskapsförmåga sträcker sig, aldrig
talat om några fläckar i solen. Kännetecknande för
den naiva auktoritetstron är en motståndares,
jesuiten Busaeus’ argument: »jag har», sade han, »icke
läst i min Aristoteles om solfläckar; dessa måste
således vara blotta inbillningar».
De forskningar, som i senare tider verkställts i
arabernas vetenskapliga litteratur, särskildt den
astronomiska, ådagalägga med hvilket skarpt och fint sinne
för vetenskaplig metod de gingo tillväga. De
började, som filosofen Descartes, med det metodiska
tviflet på allt, som ditintills ansetts för sant på det
astronomiska området. Vetenskapen, sade de, måste,
för att vara vetenskap, grunda sig på bestämda,
be-visligt riktiga fakta. Dessa kunna endast förvärfvas
på erfarenhetens väg, genom omsorgsfulla och flitiga
iakttagelser. Från bekanta sakförhållanden fortgår
man därefter steg för steg till obekanta, och de
slutsatser, som genom jämförelser kunna dragas
ur sakförhållandena, måste i sin ordning bekräftas
af fortsatta iakttagelser. Också vittna de arabiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
