Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle komma under frankiskt inflytande; dels i den
erfarenhet de hade, att den kristna landtbefolkningen
i Frankrike lefde utan politiska rättigheter, tungt
beskattad, i nöd och betryck och misshandlad af sina
andlige och världslige herrar, medan friserna lefde
under den gamla fria germaniska stam författningen,
som betryggade åt hvarje man hans rätt. När
friserna slutligen Iäto omvända sig, voro de fördenskull
angelägna att genom bestämda stipulationer betrygga
åt sig de politiska rättigheter och den själfstyrelse,
hvaraf de ditintills varit i åtnjutande.
Vid Bonifatius’ död var Tysklands eröfring åt
kristendomen till förmån för påfvedömet fullbordad.
Hans seger öfver de irländske missionärerna, som i
jämförelse med honom representerade på en gång
urkristendomen och protestantismen, som försökt,
om än icke med fullständig framgång, att återgifva
oss vår religionsstiftares kristendom, hade en
omätlig betydelse för de kommande århundradena. I den
har den väldiga kamp sin rot, som tre hundra år
därefter utbrast mellan kejsare och påfve, mellan
hohenstaufarne å ena sidan, Hildebrand och hans
påflige efterträdare å den andra; i den har den s. k.
kulturkamp sin rot, hvari Tyskland ännu i våra
dagar är inbegripet och hvars slut vi ännu äro långt
ifrån att hafva bevittnat
Bonifatius var vittne till och enligt åtskillige
häfdatecknares antagande äfven aktiv deltagare å
påf-vens vägnar i en stor politisk tilldragelse, en
revolution, som kastade den siste merovingiske konungen,
<len siste ättlingen af frankiska rikets grundläggare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
