Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värfvat genom den undervisning han af Alcuin
erhållit i latinska språket; och för en man, som själf
med svårighet kunde föra pennan, måste det hafva
varit ett svårt arbete att uttänka och i minnet bevara
det system, medels hvilket han ville tillämpa den
latinska språklärans kategorier på den frankiska.
Slutligen bemödade han sig också om att rensa det
frankiska språkets ordförråd och rikta det med nya ord,
hvarpå Einhard anför några exempel. När man
betänker, att Karl utmärkte sig för en lika liflig
verksamhet på lagstiftningens och riksförvaltningens
områden — han har åstadkommit verkliga jättearbeten
äfven där och själf haft sin hand med i allt — som
på de krigiska bragdernas och på de bokliga
studiernas, så har man sannerligen skäl att förvånas
öfver, att han fick tid till allt detta, och att hans
intresse aldrig slappnade i någon af de många
riktningar, hvari det var verksamt. Han måste haft en
kärnsund natur, och han är ett af de allra
märkligaste exempel historien har att uppvisa, för att styrka
det faktum, att vetgirighet i mannaåren och förmåga
att då inhämta och lära kan vara större hos den,
som i gosse- och ynglingaåren fått syssla mer med
idrotter än med bokliga studier, och som i sin
ungdomsålder aldrig besvärats med så mycken lärdom,
att han kommit att känna trötthet eller leda vid
kunskapens inhämtande.
Karls hofskola, om hvilken jag i föregående
föreläsning talat, och där Alcuin var lärare hade,
under en tid främst på sina bänkar följande lärjungar:
kejsar Karl själf, hans söner Karl, Pippin och Ludvig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
