Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer, tillägger Einhard, att han antingen verkligen
föraktade eller också låtsade förakta tron på varsel
och förebud.
Einhards Vita Caroli blef tidigt försedd med
en prolog, författad af abboten i Reichenau
Wala-frid, som var lärjunge af Einhards vän, den
ryktbare kulturfrämjaren, ärkebiskopen Hrabanus
Mau-rus, som författat Einhards grafskrift. Walafrid lefde
i en tid, då de skarpsinnigare redan kommit till den
insikt, att den kultur, som Karl väckt till lif, redan
var på väg att sjunka tillbaka i dödsdvala. Prologen
är just i detta afseende märklig, att den vittnar om
denna insikt. Walafrid säger: >1 töcken och nästan
fullständigt mörker låg i hela sin omkrets det rike,
som Gud anförtrodde åt Karl. Men denne älskade
kunskapen, och Gud lät strålar från alla vetenskaper
lysa in i mörkret, så att landet öfverglänstes af ett
sken. Men nu, då studierna åter äro i sjunkande
och försvinnande, glesnar och bleknar åter vishetens
ljus. Allt färre varda de, som älska det.» Med
dessa vemodiga ord af Walafrid inleddes Einhards
skildring af den märkvärdige germanfursten, en af
medeltidens störste och ädlaste skepnader, en man
just sådan som hans tid behöfde och likväl så långt
före sin tid, att den ej förmådde vårda och utveckla
hvad han skapat. Man finner af Walafrids ord, att
tiden ej gick omedveten till mötes sitt
återförsjun-kande i barbariets natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
