Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ombud, utan utgjordes af andliga och världsliga
herrar, som hade råd att på egen bekostnad och med
större eller mindre resefölje begifva sig till den
utlysta samlingsplatsen och vistas där flere eller färre
veckor. Till någon konflikt mellan konungamakten
och riksförsamlingen kunde det ej heller komma.
Någon gräns för den enas eller den andras
rättsområde var icke i lagen dragen; den gränsen berodde
nu som i gamla tider af regentens personliga
inflytande. Regenten kunde i riksförsamlingen betyda
allt eller intet. Tydligt är, att Karl där betydde allt
eller, rättare, betydde så mycket som han själf
önskade. Initiativet låg alltid hos honom. Af honom
voro samtliga lagförslag, kallade capitula, som
förelädes riksförsamlingen, uppsatta. Riksförsamlingen
hade otvifvelaktigt också rättighet alt taga initiativ
till lagförslag, men torde aldrig begagnat sig däraf
helt enkelt därför att Karl var den reformlystna
kraften i sitt rike och gaf åt församlingen så många
järn i elden, att den icke hade tid eller lust alt
syssla med flere. Församlingarna fungerade
egentligen som rådgifvande, och Karl lyssnade till deras
råd och anmärkningar och ansåg det vara af stor
vikt för sig och riket, att intet af hans lagförslag
blef gällande lag, innan det genomgått en granskning
af de betydande männen i hans rike. Af den i en
föregående föreläsning omnämde Adalhard, som var
kejsar Karls släkting och ledamot af hans akademi,
har man ännu en skildring af huru det vid dessa
riksförsamlingar tillgick. Som en regel iakttogs, att
konungen icke infann sig vid sammankomsterna utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
