- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver den äldre medeltidens kulturhistoria /
632

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när deras klosters jordegendom utvidgades, så att
de måste anlita äfven andra arbetskrafter, förskaffade
de sig underbafvande, som inträdde i den sedan
romerska kejsartiden häfdvunna ställningen af coloni,
arbetare bundna vid torfvan, som hade att aflämna
till sina herrar ett visst kvantum arbetskraft eller
naturaprestationer. När klostrets ägor ytterligare
utvidgades, blef detta så mycket mer välkommet, som
man då fick tillfälle att genom den tillkomna
jordens utarrendering till vapenbärande fria män skaffa
sig det skydd mot öfverfall, som i dessa otrygga
tider var för ett rikt försedt kloster så väl behöfligt.
Dessa arrendatorer emottogo för viss tid eller på
lifstid sina jordstycken mot en obetydlig eller ingen
arrendeafgift, men mot löfte om trohet och understöd
med väpnad hand, om så kräfdes. Denna andra
för-läningsform vardt mycket allmän under den
karolingi-ska tiden, och sedan kloster och biskopsstift infört
den, följdes exemplet af de stora jorddrottame och
i åttonde århundradet äfven af konungarne. Enär
sådana förläningar eller arrenden medförde knappt
annan arrendeafgift än den ideella att visa
arrende-gifvaren trohet och aktning, utom vid de tillfällen,
då troheten måste ådagaläggas i verklig handling, så
ansågs förläningen och kallades för beneficium, som
betyder välgärning. Och nöden och fattigdomen tvungo
talrika frie män att emottaga en sådan välgärning i
utbyte mot en del af sin frihet. De blefvo
beneficie-gifvarnes vasaller. Ordet vasall kommer af det
medeltidslatinska vassus, det celtiska gwas, som
betyder tjänare. Sedan konungarne börjat utdela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/4/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free