Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visa på en gång till kristendomens stiftare, urtid
och arkunder, och på samma, gång till en aflägsen
bättre framtid. Det nionde århundradets skaplynne
möjliggjorde för olika och vida divergerande
tankeriktningar att uppstå och göra sig hörda. Karl den
store hade icke alldeles förgäfves sökt väcka
intresse för studier, forskning och vetande; han hade
i sitt sekels mörker tändt en fackla, som icke
slocknade med hans död, utan fortfor någon tid att brinna
och sprida ljus och andlig värme. Först mot seklets
slut var hon nedbrunnen, men vid gnistor från henne
voro de matta lampor tända, som ännu skimrade
genom det tionde seklet, det mörkaste af
medeltidens århundraden.
Intressant är det nionde århundradet äfven i
andra afseenden. Frankernas kraft och vapenlycka
hade i det västra och mellersta Europa skapat ett
ofantligt rike, som nu fått värdigheten af att vara
det återupplifvade västromerska riket och ansågs
helgadt genom det kall det åtagit sig att vara kristna
religionens stöd och den romerska hierarkiens
beskyddare. Kejsareidéen och den kyrkliga hade i
folkets medvetande, likasom i de politiska
förhandlingarna, blifvit sammankedjade med hvarandra, och
man drömde sig, under de närmaste åren efter Karl
den stores död, en framtid, hvarunder kejsare och
påfve i trofast förening, och utan intrång på
hvar-andras maktområden, skulle styra så, att
kejsarmakten skyddade kyrkan och med världsliga medel
främjade religionens och hennes sak, medan kyrkan
å sin sida med sina andliga medel skulle främja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
