Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lydige son, är i politiskt afseende öfverordnad påfven
och prästerskapet. Ditintills hade påfvarne faktiskt
funnit sig uti den underordnade politiska ställning,
som detta program anvisat dem; men formligt och
öppet hade de dock aldrig erkänt dess riktighet, och
de behöfde icke stämplas som äregiriga och
makt-lystna för att de icke gjorde det, ty själfva tidsandan
dref både präst och lekman in på en annan
uppfattning. Karl den store hade föreställt sig
möjligheten af att samtid och eftervärld skulle kunna
betrakta kejsare och påfve som sidoordnade makter,
stödjande hvarandra och arbetande endräktigt för
det gemensamma målet: människosläktets bästa. Så
länge kejsarvärdigheten uppbars af hans egen
imponerande personlighet, tycktes också denna möjlighet
förverkligad. Men sedan han gått bort, kunde det
omöjligen dröja länge, innan en nära till hands
liggande fråga, som mången redan i tysthet gjort sig,
skulle komma offentligen på tal: den fråga nämligen,
hvilkendera man skall lyda, kejsaren eller påfven,
ifall desse icke äro enige. Endera måste vara den
högre auktoriteten. Förgäfves var att invända, att
hvardera hade sitt område, hvarpå han var högsta
myndigheten, kejsaren på det världsliga området,
påfven på det andliga. Ty en skarp gräns mellan
dessa områden var det omöjligt att uppdraga.
Ärenden förekommo ju ständigt, som hade en världslig
sida och en andlig eller kyrklig tillika. Frågan hvem
som var den högre auktoriteten måste hafva sitt
svar, och för tidens föreställningssätt låg svaret
mycket nära till hands. Likasom själen är förmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
