- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 5. Föreläsningar öfver medeltidens kulturhistoria (fortsättning) /
26

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Petrus’ efterträdare bevekte honom härtill. Men då
kejsaren själf under sådana förhållanden gaf vika
för denna känsla, huru mycket mer måste då icke
den nimbus af religiös myndighet, som omgaf
påf-ven, verka pä kejsarens officerare och soldater! Den
gudomliga auktoritet, hvaråt själarnas frälsning är
anförtrodd, besegrade vördnaden för kejsaren, på
hvilken statens väl berodde. Därtill kom nu vidare,
att, såsom jag i föregående föreläsning nämde, de
frankiska trupperna, äfven när de stodo under skilda
fanor och fientliga anförare, ännu städse betraktade
sig som ett enda härbann, ett enda vapenbrödralag,
som hade en traditionel rätt att själf bestämma,
huruvida de ville kämpa mot hvarandra eller icke.
Gärna gjorde de det icke, och när de sågo påfven
ibland sig och hörde, att han var kommen för att
stifta fred, önskade de honom framgång i företaget.
Af dessa förenade omständigheter torde man kunna
förklara hvad som nu skedde: när påfven återvände
till brödernas läger, följde honom största delen af
kejsar Ludvigs stridsmän och förbrödrade sig med
soldaterna i det motsatta lägret. Ja, det såg ett
ögonblick ut som om båda härarne i förening ville
kasta sig öfver kejsaren och den lilla skara af trogne,
som stannat omkring honom. Kejsaren själf
uppmuntrade sina trogne att följa strömmen och gå
öfver till hans söner, emedan de annars skulle bli
nedhuggne, och själf måste han rida in i deras läger
och anhålla om deras beskydd för sig själf, sin gemål
och sin yngste son Karl. Sönerna mottogo honom med
yttre vördnadsbetygelser. De stego af sina hästar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/5/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free