Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och iklädde honom med egen hand den hvita
dopdräkten. Kejsarinnan förrättade samma tjänst med
konung Haralds gemål. Kejsarens älste son och
medregent Lothar lyfte Haralds unge son ur
dopfunten, och hvar och en af Haralds samtlige män
betjänades på samma sätt och fick till fadder en
man af motsvarande rang bland Ludvigs hofmän och
krigare.
Poeten uttalar sin öfvertygelse, att Harald med
de sina blifvit genom denna handling ej endast döpta
i yttre mening, utan också andligen pånyttfödda, och
ban prisar Ludvig lycklig, som frälsat en sådan skara
ur ulfvens gap och fört dem under den gode herdens
skyddande staf. Från kyrkan begaf man sig tillbaka
till palatset, och nu skildrar Ermold de rika skänker,
som där lågo i beredskap för de döpte. Med egen
hand kläder kejsaren Harald i en lifrock med
guld-och purpurbräm, besatt med ädelstenar, och spänner
kring hans midja det präktiga svärd med guldgehäng,
som ban, Ludvig, vid högtidliga tillfällen plägade
bära. En dyrbar krona sättes på Haralds hufvud,
guldsporrar fästas på hans skor, en guldstickad
mantel lägges öfver hans skuldror, och han kläder
sina händer i hvita handskar. Utförligt skildras
därefter, huru kejsarinnan Judith kläder och smyckar
Haralds gemål. Den af guld och ädelstenar styfva
klädningen är stickad med en konst, som om den
utgått ur Minervas egen hand. Diadem, bröstsmycke,
guldhalskedjor, armringar, gördel, en slöja, som
skimrar af guld och faller ned mot furstinnans fötter,
omtalas såsom toalettillbehör. Poeten förgäter ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
