Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifvel i lugna ögonblick mellan de politiska stormar
och strider, som uppfyllde hans lefnad, och att han
dog, man vet med säkerhet icke huru, måhända
fallen på slagfältet, innan han fått tid att genomse
detsamma. Det omfattar också blott två års historia.
Nitbards balsamerade lik påträffades i elfte
århundradet i en sarkofag i klostret Centulum i närheten
af floden Somme, och när liket undersöktes, fann
man,, att Nithard dött af ett sår i hufvudet.
Gissningen, att han stupat i någon strid, ligger således
nära till hands. Nithard skref enkelt, kraftigt och
okonstladt; hans stil påminner i sin korta och
sammanträngda bestämdhet om romaren Tacitus. Icke
dess mindre pulserar ett varmt lif i hans språk och
tankar; man märker hans intresse och sympati för
personer och händelser, som han skildrar, och han
väcker hos läsaren samma känslor. Från början till
slut är det lilla verket prägladt af en sanningskärlek,
som verkar välgörande och sticker af mot tidens
andra litterära alster. Han höll för sin plikt att
tala sanning och öfverlämna åt kommande släkten
en riktig uppfattning af personer och händelser, och
denna plikt har den tappre soldaten uppfyllt i högre
mån än hans krönikeskrifvande samtida inom
kle-reciet.
Tidens märkvärdigaste tänkare uppehöll sig någon
tid vid Ludvigs och Judiths son Karls hof. Det var
den ryktbare britten Johannes Scotus Erigena, en
man, som står alldeles ensam i sitt tidehvarf.
Ny-platonismen hade i århundraden varit begrafven, och
man väntade ej, att i det nionde seklet se den stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
