Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andres lefnadsdryck, var dock naturligt, och det
omtalas en sådan munk vid namn Sindolf, som smög
omkring och spionerade på bröderna, lyssnade
utanför cellernas dörrar till deras förtroliga samtal och
sökte utså tvedräkt och hat mellan dem. Vid ett
tillfälle, berättar klosterkrönikan, hade Sindolf
nattetid smugit sig utanför Notkers kammare, för att
lyssna eller för alt spöka därutanför, ty den
melankoliske visionären var benägen att tillskrifva onda
andar det buller eller de ovanliga ljud han nattetid
förnam, och han hade mer än en gång tyckt sig
se det ondas furste. Rädd för denne var han
likväl icke, och vid detta tillfälle tog han fatt i hvad
han trodde vara djäfvulen, höll honom fast och
ropade på Tutilo, som hade sin kammare strax
bredvid och skyndade, väpnad med en påk, ut i den
mörka korridoren och duktigt genompryglade den
förmente afgrundsfursten. Bullret och ropen väckte
äfven de andre munkarne, som öppnade sina
celldörrar och frågade hvad som stod på. Tutilo
svarade alt han fångat djäfvulen. En lampa ländes,
och man såg då djäfvulen i den onde Sindolfs
gestalt.
Klosterbiblioteket ökades vid denna tid betydligt,
mest genom munkarnes eget arbete. Böcker
åstadkommos, som voro praktverk i sitt slag, försedda
med miniatyrer i guld och lysande färger. Sindolfs
ondska gick därhän, att han sökte mer än en gång
förstöra böcker, som det kostat hans skrifvande
klosterkamrater årslånga mödor alt pränta och pryda.
Vid ett tillfälle sönderref han en af Notker konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
