- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 5. Föreläsningar öfver medeltidens kulturhistoria (fortsättning) /
105

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förflutna, och en ny dekretalsamling var väl behöflig.
Men den som nu utkom och tillägnade sig Isidors
namn, hade till upphofsman en, om möjligt, ännu
djärfvare förfalskare än Benedictus Levita och består,
vid sidan af ett antal äkta dekretaler och
koncilie-beslut, af en hel räcka hopdiktade sådana, utgående
på att gifva påfven och biskoparne rättigheter
gentemot staten, hvilka ditintills varit obekanta, men nu
skulle uppvisas som urgamla. De pseudoisidoriska
dekretalerna sörja såväl för den centrala kyrkliga
makten, som representeras af påfven, som också för
den provinsiella kyrkliga makt, som representeras af
biskoparne. Åt påfven tillerkännes oinskränkt
herravälde öfver hela den kristna kyrkan samt
rättigheten att bannlysa och afsätta kejsare, konungar och
furstar. Men hufvudändamålet med förfalskningarna
är att göra biskoparne oberoende af den världsliga
makten. Denna gjordes illusorisk dels så, att de
falska dekretalerna uppkastade en mängd hinder mot
en biskops anklagande, dels så att en biskop, som
icke dess mindre blifvit anklagad, fick rättighet att
vädja till påfven. I de föregifna urkunderna säges
öppet, att de bestämningar och villkor, som där
uppställas för att en rättegång skall kunna öppnas mot
en biskop, icke direkt åsyfta rättvisans betryggande
och den anhängiggjorda sakens utredande, utan själfva
processens försvårande, och detta rättfärdigas
därmed, att redan apostlarne skulle hafva velat ett
sådant försvårande, emedan man på förhand kan
antaga som regel, att en biskop är oskyldig, och att
de som anklaga honom göra det af onda bevekelse-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/5/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free